äckliga nyår

jävlar var tiden går snabbt nu. nyårsångesten har satt in ordentligt kan jag säga, och det är ingen underdrift.
det som skulle bli en lugn kväll med systerfamiljen i ett lugnt sammanhang har nu utbytts till "fest" hos anarkafeminister. hjälp mig.
och eftersom det ska vara en nykter dag för systerfamiljen antar jag att jag gör bäst i att följa det jag med..
först lät det okej det där med festen.
barnvänligt med lite spexiga människor som ska fixa lite uppträdanden och sådär.
men så kom en känsla smygande i mig. jag känner ju bara systerfamiljens tre medlemmar, och inte nån annan på festen, inte ens de som har den.
det gör att jag redan nu känner mig som tredje hjulet och nån slags bihang som ingen skulle sakna om jag inte var där.
vet ju hur "vissa" kan vara om de vädrar att man inte passar in i mallen... och det gör inte jag. inte nykter iaf.
och så det där med barn.. e livrädd (mja, kanske överdrivet ord) att den enda människa jag har en dispyt med, kommer dit. hon har nämligen en sexåring och det skulle vara ett par sånna där.
om så sker vet jag inte vad jag tar mig till.
att stå helt nykter bland människor jag inte känner och känna mig som en outsider och dessutom träffa på den där hemska människan som känner alla och säkert har uppbackning alá högstadiet, gör mig ännu mer nojjig..
jag bara önskar att denna dagen, årets absolut värsta, vore över.
fy fan vad skönt det ska bli när den är avklarad.
och jag bara kan krypa ner i soffan med punan, min allra allra bästaste, och bara få vara mig själv igen.
och veta att det är ett helt år, trehundrasextiofem dagar till nästa helvetesdag..