ja jösses

i fredags hade jag varit på praktiken i tre veckor. tre veckor redan! helt galet!
jag har gått från att knappt kunna nåt till att hantera nya program och funktioner och kan nu retuschera en bild från början till den e klar för tryck. eftersom det bara var en vecka kvar, och jag började oroa mig för att det inte skulle bli någon förlängning, gick jag med svansen mellan benen in till madamen och ställde frågan rakt ut. jag förväntade mig ett: det har varit jättekul men tyvärr.. men det som följde var det helt motsatta. hon sade att dem gärna ville att jag var kvar, helst ända fram till midsommar!!! wooot! hon sa att jag var så duktig, att jag utvecklats massor, var så trevlig och positiv och smälte in i gruppen fint. sedan gav hon mig en kram. jag stod kvar stum. vad sa du sa du?! jag blev och är helt galet glad. för första gången på en hel evighet, vet jag nu vad jag gör tre månader framåt. jag kan börja planera saker och skaffa riktiga (för mig välbehövda) rutiner. jag kommer att lära mig så sjukt mycket, både om det praktiska och teoretiska. och jag kommer kunna lära känna kisarna jag jobbar med bättre, vilket är skitkul eftersom dom är asschyssta. och nu har jag fått till uppgift att ställa, (retuschera, storleksbestämma och göra klart för provtryck) ALLA bilder till en tidning. heelt galet. tänk såp orolig och ängslig jag var inför och första veckan in i detta. och nu känns det så jävla bra. känns som jag håller på att strukturera upp mitt liv. nu ska jag ta dessa tre månader som en jävligt bra skola, både vad gäller jobbet och min egen utveckling. smiley.

fuck off!

nu får det fan vara nog!
jävla fucking helvetes ocd!
fuck off!
orkar inte med dig mer!
försvinn ur min kropp, ur mitt liv!

i like

undrat länge vad det är för låt som spelas i reklamen för expedition robinson.
nu vet jag.
i like.

dag 3

min kropp måste vara i total chock.
helt plötsligt sover jag vid regelbundna tider, äter vid regelbundna tider, sitter upprätt hela dagarna, socialiserar hela dagarna samt får använda hjärnan hela dagarna på annat än betapet och grubbel över alla misslyckanden i livet.
dagen började med obehagskänslor och totalt opepp och slutade med ett leende på läpparna.
fick uppgiften att retuschera ett ansiktsfoto på en skådespelerska. och när jag var klar sade t (han som är min handledare eller vad man ska kalla det) att det var jättebra gjort.
snacka om att jag blev glad!
tredje dagen och jag har lyckats med en snygg retusch trots nytt dataprogram (mac), penna ist för mus och nyaste fotoshopversionen.
grymt.
de dagar och stunder när allt känns motigt måste jag försöka tänka på att praktikplatsen jag har nog inte kunde varit bättre. snubbarna som jobbar där är schyssta och bra, chefen verkar soft och jag får grym inside info om högklassig retusch och hur man ställer foton till stora kända svenska månadsmagasin samt kataloger. lokalen är fräsch och ligger några minuter från t-banan.
(både systemet och apoteket ligger vägg i vägg ;) )
tack alla fina som peppar mig så mycket! betyder massor!
jag ska ta till mig era ord och tro på att det blir bra det här :).

första dagen på praktiken

efter ångestvågen från helvetet var det så dags för evighetsarbetslösa ocd-dotty att ta sig an praktikplatsen på flashiga bildbehandlingsbyrån. sov knappt nånting inatt och vaknade vid varje rörelse. har inte jobbat på så sjukt länge att det kändes som jag skulle dö av oro innan jag kom till stället. var där bland de första och damen (vd:n) och jag drack kaffe och hon pratade som jag jobbat en evighet. skönt med sånna människor ibland, så slipper man prata själv. sedan droppade killarna in och det verkade vara rakt igenom schyssta sådana. han som är min handledare var lugn och verkade snäll. jag fick en egen plats med egen dator, soft. trött som ett aber men ändå positivare till mods, satte jag mig för att lära känna datorn. att jobba på mac från att vara van med pc (me love pc) är inte enkelt. alls. och att de dessutom endast jobbar med penna och inte alls med mus, är ännu svårare... jag fick ett undervisningsprogram för adobe som jag ska lyssna/titta på där jag kan lära mig om de olika programmen. kan ju lätt säga att det var mycket info på en och samma gång. det blandat med alla nya intryck, min sömnlösa natt samt all oro och alla mina nojjor gjorde att jag halv fyra var färdig att klappa ihop. svalde min stolthet och mina rädslor för att verka knäpp och gick in till damen och bad att få gå tidigare. fanns ingen mer energi i mig denna dag. hon sade att det var okej och jag tog mitt pick o pack och gick för dagen. helt färdig. började må dåligt igen över att vi inte kommit överäns om att jag skulle jobba färre timmar i början. ringde min handledare på ams och han sa att det skulle han såklart ha tänkt på och sa att han genast skulle ringa damen och prata med henne om detta. sedan ringde han tillbaka och sade att de kommit överrens om att jag skulle jobba sex timmar denna första vecka. fast hon hade sagt, att jag ju inte ville bli särbehandlad.. jag anser inte att det är att särbehandla när man kommer in som ny, ska praktisera samt inte ha haft fasta tider på över ett år. känns skitbra att få jobba sex timmar nu, att få komma in i det hela innan jag kör på i hundra åttio. men nu har jag såklart börjat nojja om vad de andra ska tänka om att jag går tidigare. att de ska tycka att jag är märkvärdig och konstig... jag hatar att jag ska vara så ängslig över vad andra ska tycka och tänka om mig. önskar bara att jag varit där ett bra tag och bärjat känna mig säker och trygg. för just nu känner jag mig så himla osäker och tippar på tå inför de andra. jag har inga klara restrektioner eller förhållningssätt och det gör mig orolig att jag gör fel.. suck. suck.suck.... å vad jag önskar att denna vecka vore över och att jag när fredagen är här, känner mig lättare till mods. hoppas hoppas..!

praktiken då?!

idag ringde hon, vd´n från byrån jag sökte praktik från. jag fick det. jag fick det! blobben dotty ska äntligen få aschlet ur vagnen och börja fylla mina dagar med vettiga saker. oh va läskigt! börjar redan på måndag. 9-17. ojojoj. spänningen är olidlig.

intervjun då

gårdagens intervju gick över förväntan. vd:n för byrån var väldigt chosefri och positiv. visade runt och jag fick för första gången se insidan av en bild/retuschbyrå. och de var mer etablerade än jag trodde. gör lay outen till massa stora svenska vecko/månadstidningar och resemagasin, årsredovisningar, kataloger mm. grymt att se. och lokalerna var superfräscha och datorerna och programmen i dem i världsklass. hon tog sig verkligen tid (en timme!) och berättade en massa, visade retuschfoton mm. var jätteorolig över vad hon skulle fråga om mig och vad jag skulle säga för att inte verka helt grön. men det gick jättebra. fick jättebra respons på både mina åsikter, tankar och personlighet och det var mer än jag nånsin kunnat önska. hon sa att hon naturligtvis behövde överlägga med killarna som jobbade på stället, om det fanns tid för en praktikant just nu. och att om det inte skulle funka att jag fick praktisera, skulle det absolut inte ha med mig att göra utan helt på tidsbrist. bestämde att hon skulle ge besked imorgon torsdag. jag är så sjukt nervös. om jag nu skulle få den fantastiska chansen att praktisera, är jag såklart (that's my thing) skitnervös inför det. att jag ska kunna för lite, fatta trögt, inte ha råd att följa med ut och äta lunch med de andra med min krassa ekonomi (hur säger man sånt till dem...?) att jag inte ska palla en heltid mm mm mm mm. uttrycket måla fan på väggen känns väldigt närliggande just nu. jag har helt enkelt en sjukt usel självbild. och hela jäkla ocd-skiten gör ju inte saken bättre.. måste skaffa mig en livscoach. punkt nu!

intervju

imorgon är det dags. intervjun för praktik, ja eventuell praktik. har ingen aning vad de kräver eller vill att jag ska göra hos dem i så fall. men en sak är säker, och det är att jag är så nervös att jag kan kräkas. känns verkligen som fjärilar som kastar sig runt i magen, eller kanske små fåglar rättare sagt. shiiit. hoppas hoppas hoppas!