hope for a new beginning

jag vet att det var min vidriga pms som visade sig på ett lömskare vis än nånsin, men jag vet också att det inte var hela orsaken. jag vet att jag inte pallar mer. jag vill inte vara den personen jag just nu är. jag tycker inte om den personen. jag är rädd. hela tiden. och jag vill inte vara rädd längre. och jag vill inte stå och se på medan allt passerar och jag står kvar med kedjade fötter och låter allt sugas in i mig som smuts i en disktrasa, utan att nånsin vrida ur skiten som fastnar. jag är rädd. livrädd. jag älskar för intensivt, gråter för hjälplöst, tänker för mycket och lever för lite. och mina drömmar, de som tidigare varit färgglada, innehållsrika och fulla av hopp, måste jag återfinna.och hitta den där insikten om att jag är viktig. att jag behövs. behövs för mig själv. kan, vill, orkar, vågar.. leva för min skull. leva på mitt sätt. inse att jag har värdighet och värde. för just nu lever jag för alla andra utom mig själv, och jag orkar det inte längre. hur jag ska bryta mönstret och börja förändringen vet jag inte. men jag ska ta reda på det. med början idag.

bojkotta ellos!!!

jag blir så jävla upprörd!!!! först denna artikel i aftonbladet som visade en bild ur katalogen ellos. en bikini för tvåmånadersbäbisar. vafan är det för skämt?! och att folk köper det är ju ännu värre. nu har ellos dragit in bikinin efter läsarstorm. gick idag in på ellos.se för att kolla att den verkligen var borta. detta är då vad jag möts av. vafan är det frågan om? förutom det äckliga faktat att det finns separata avdelningar för babykläder för pojkar och flickor (blått vs rosa) så ställer jag mig frågan; vad är det för homofob pedofil som sitter i ellos inköparledning???! bojkott.nu!!!

hairpimpi'n

alltid såhär inför pride. så blir jag sugen på att förnya mig. som jag gjort en gång tidigare bestämde jag mig för att bli ljushårig. sagt och gjort, fixade en avfärgning och satte igång. resultatet blev som väntat: orange. hm.. nu var frågan, skulle jag satsa på att bleka bort det orange eller skulle jag bli brunett igen? idag köpte jag en askblond färg som ska ta bort alla röda toner i håret. men den ska heller inte användas på hår med gula och vita skiftningar, vilket mitt hår har.. men jag chansar. bara att färga över med brunt om det skulle visa sig att jag blir pissgul eller blåhårig. to be continued... ps. håret är icke så rött som det ser ut på bilden.

uppdate

usch vad dålig jag är på att uppdatera bloggen.. idag har jag äntligen tagit tag i lite demoner. varit på vårdcentralen och ams, de hemskaste av ställen. men fän va skönt det känns när det äntligen är gjort, fattar inte varför jag ska skjuta på jobbiga saker istället för ta tag i de snabbt och sedan vara av med dem... har läs ut alla tre stieg larssonböcker och det känns inte så tomt som jag trodde det skulle göra. böckerna var bra, gillar verkligen larssons sätt att beskriva personer, platser och detaljer och det mesta av handlingen är bra. men man märker att mannen var jouurnalist, och en duktig sådan, för ibland blir det mer journalistisk mambo jambo än jag kanske önskar. lite för mycket detaljer kring mindre relevanta saker. men läsvärda är böckerna, absolut. har även hunnit läsa malin sävstams bok "när livet stannar", som handlar om malins kamp efter att ha förlorat mer än halva sin familj i tsunamin. boken är kanske inte riktigt skriven på det sätt jag personligen föredrar, men tycker ändå man ska läsa den. mycket tänkvärd. nu ska jag ta mig an "snabba cash" av jens lapidus eller "bitterfittan" av maria sveland . tror det blir den senast nämnda.

mäh!

hur kommer det sig att min blogg ser helt katastrof ut i explorer då den e prydlig i firefox??? någon???!

may be corny, men blir glad av denna.

sleepy

fick tipset om denna i en chatt bland oss imsomnior. lyssnar på den och vill genast krypa ner i mina rena lakan. perfekt sömnpiller!

jag saknar dej!

jag orkar inte mer...!

min pappa.. same story as always.. han dricker, jag hatar honom, han är nykter, jag älskar honom och har så jävla dåligt samvete för att jag hatat honom.. jag orkar inte med detta längre.. jag vet att han är världens finaste människa innerst inne. jag lider med honom, för honom, på grund av honom. jag hatar att det ska vara såhär.. varför kan han inte bara ta tag i sitt liv och bli den pappa han är då han är nykter? så mamma kan bli lycklig igen och jag kan slippa den ständigt malande ångest för hennes liv som går henne förbi. jag hade bestämt mig för att ligga lågt ett tag, inte träffa familjen, försöka jobba med mig själv. men så blir det inte. de har ju passat bonussonen ett tag nu, och imorgon är det dags för honom att åka hem. mamma ringer, undrar hur vi ska lösa det rent praktiskt. pappa vill prata, han har druckit. såklart. jag säger att jag inte vill prata med honom då han druckit. jag vet att det ger honom otroligt dåligt samvete och det märks då jag tillslut låter honom säga några ord.. han ska skjudsa mig och bonussonen hem. från förorten till stan och hem igen. han ställer upp. alltid. han är den bästa av pappor när han är nykter. varför varför varför varför varför kan han inte sluta med detta destruktiva jävla beteende som snart förgör allas våra jävla liv?! jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. jag orkar inte bära mina föräldrars ångest på mina axlar längre! men efter att ha spenderat merparten av mitt liv med detta är det en jävligt svår ond cirkel att bryta. fy fan..

omg yes he can dance!

robert muraine knäcker på "so you think you can dance"-oudition.

borta bra...

spenderat helgen med la familia i förorten. syster, svåger och systerdotter hos mam och pap. den där lilla tösen är ett lyckopiller som slår allting. hennes minspel är oslagbart, hennes mjuka lena babyhud som doftar så gott som bara en liten hon kan göra. hennes ögon som fullkomligt lyser då hon skrattar med hela ansiktet och får en att smälta. hon är kärlek, hela den lilla människan, och en sådan overklig lycka jag aldrig trodde min familj skulle få uppleva. jag är så tacksam för att hon kom till oss. låter nästan religiös, och detta är fan så nära man kan komma utan att nämna halleluja. jag hjärtar systerdotter min. nu och för alltid! dock var känslan av att, efter ha spenderat natten i ett kokhett rum tillsammans med punans son/min bonusson som icke ville sova och som spekade på garderobsdorren natten igenom, komma hem till mitt eget kryp in och min lilla kärleksboll till kattson som kelade som jag hade varit borta flera dagar oslagbar. home sweet home! borta bra, men hemma alldeles alldeles uundeerbaart!

bloggpimpin´

nisse inspirerade mig med sin nya fina blogg, och jag skulle naturligtvis härmas. efter att ha kollat igenom hundratals bakgrunder valde jag nu denna, som jag nu ser har en ful webadress inbakad i bilden. men det är inte det som är mitt problem. (jag ska msn:bomba nisse själv om saken, eller html-nissen som hon nu titulerar sig, men måste bara frustrera av mig här först). varför har jag inte en liknande källkod som alla andra bloggare? alla har css-kodning medan jag har nåt annat konstigt som gör att jag inte manuellt kan koda färger, textstorlek och annat. gaaah!

ibland har man tur och hittar videon en e ute efter. denna låt med infinite mass från sökarna (min absoluta kult-favvofilm) har spelat oavbrutet i mitt huvud länge nu. tvungen att lägga upp den. me like.

det svåra..

hennes dotter är så ljuvlig och det gör ont i mig att inte känna henne....

härligt...

detta måste jag nog säga tar priset ändå.. efter ett tillslag mot en polygami- sekt i usa, där flickor tvingats till giftermål med betydligt äldre män då de anses "könsmogna", har sekten blivit kontaktade från människor över hela usa, som vill köpa likadana kläder som flickorna i sekten har...! det har gått så långt att sekten nu skaffat en egen online-butik där man kan köpa deras osmakliga kyska kläder. varför någon skulle vilja klä sina barn i sådana är för mig helt obegripligt. räcker det inte med att dessa stackars sekt-barn ska tvingas bära nån slags artonhundratalsmundering? hoppas verkligen det är till halloween kläderna inhandlas, i annat fall tycker jag synd om barnen. vad jag sedan tycker om sekter och deras behandling av kvinnor och barn, det ska jag inte ens börja ta upp. det skulle bli till en roman, helt utan pardon. här är en artikel, och här kan ni handla dessa fantastiska kläder och därmed sponsra de fina sekterna... inte alls en hemsk hemsida..

p.s

måste faktiskt ge mig själv lite cred okså. som bekant skjuter jag upp precis allt jag ska göra tills nästa dag eller rättare sagt till en oöverskådlig framtid. men inatt och idag tog jag faktiskt tag i hela tre saker som legat och gnagit i "måste göras nerven". först satte jag upp nya lampor i rummet och hallen. den i hallen inkluderade att skruva ur och i miniskruvar och peta in små sladdgrejer i små plastgrejer. många svordomar senare var i alla fall bägge lamporna på plats. mycket stolt. samt att jag pimpade lägenheten inför en eventuellt kommande lägenhetsvisning och tillsist, det största av allt, jag tog tag i örhängestillverkningen som legat på hyllan i evigheters galenevigheter. de där örhängena som punans lillsyster fick i julklapp för en sisådär två år sedan och som gick sönder och som jag lovade att fixa och nu två år senare.. eller kanske två och ett halvt, så ska hon äntligen få sina örhängen tillbaka.. gjorde ytterligare par som ursäkt för den "lilla" fördröjningen. och här kan resultatet skådas. kan meddela att även under detta projekt yppades ett antal svordomar.

nu är det kväller. äntligen. nu ska det skapas! och sedan ska jag läsa lisbeth tills klockan är alldeles för mycket och sedan ska jag sova sked med min älskade kattson och drömma om den jag vill vara. japp.

livet?

så var det söndag igen, sedan måndag och återigen snart helg... dagarna veckorna månaderna flyter in i varandra och jag bara flyter med. existerar utan att leva... dagarna är plågsamma medan kvällar och nätter mina musor. det är då jag lever. då jag tänker, inspireras, planerar och fantiserar. gör upp planer för att nu jävlar ska det ske, nu jävlar ska jag ta tag i allt. och så mycket jag vill, så mycket jag kan, men inte förmår att göra på dagarna då solens strålar sticker mig i själen och ljuset bränner hål på mina tankar.. jag vet inte varför det är så.. jag älskar ju sommaren, värmen, fåglarnas kvitter och solkysst hud.. men samtidigt är det då det smärtar mest. livet. det livet jag planerade att leva på det där sättet som bara jag skulle. mina planer för livet var stora, färgglada, spännande och levande. ingenting var omöjligt och snart skulle det börja. men så kommer jag plötsligt på mig själv med att tänka; var tog livet vägen..? det livet jag skulle leva men bara blev en betraktare till? utomstående och intittandes... fluktandes på andras äventyr, avundsjuk på leende ansikten i fotoalbum, gemenskap och aktivitet.. kom på mig själv att tänka, att jag missade det. livet. jag svek den jag en gång var. den drömmande, den med storslagna planer.. jag misslyckades. besvikelsen är så enorm att jag inte vet var jag ska göra med den. jag är livrädd. livrädd för mig själv. och så oerhört besviken.

så kommer mens och mensvärken på eeeen och samma gåång...!

gah! en veckas extra pms senare och jag är på upphällningen. vet inte varför den dröjt, den där konstiga kroppsfunktionen som förföljt en sedan tolvårsåldern. ett otyg är vad det är. först pms i minst en vecka innan, vilket innebär överkänslighet, svettningar, svullnad och allmän ågren. sedan denna "röda vecka" då en känner sig ofräsch hur renlig man än må vara. nån som vet om det finns nåt slags fertilitetstest man kan göra och kolla om man verkligen kan bli gravid. för får jag beskedet att så icke är fallet, ber jag dem klippa bort mina äggstockar på momangen. endast vetskapen om att ett litet liv ska kunna frodas gör det uthärdligt med detta elände. men värst är ändå värken. den molande huggande smärtan som förlamar hela kroppen och gör att jag, som idag, då solen skiner från klarblå himmel, tvingas sitta inomhus, iklädd de mest lössittande kläder och bara vrida mig i smärta. visst, vad det än var som skapade människan var ett geni, men det här med mens kunde fanimig gjorts på ett smidigare sätt...!