♥ babylove ♥

det gick bra. så himla bra.
hon lekte, pratade, skrattade, åt, rapade och gosade. tiden gick jättesnabbt.
på måndag är det dags igen, då hemma hos mig och lilo.
iiiiiiiiiiiih!!!

livskvalitet

imorgon ska jag vara barnvakt till lilla systerdotter ensam, för första gången.
pirrigt är bara förnamnet.
ska bli så himla mysigt att få spendera kvalitetstid med henne, bara hon och jag.
längtar!

jävla pappa

du dödar dig.
du dödar mig.
du dödar oss alla.
varför?
varför i helvete varför!?!?!?!

pocketmania

läste ut snabba cash igår, gillar´n.
eftersom jag beställde tre böcker att ha redo när stieg larsson- triologin var utlästa, har jag alltid haft en ny bok att börja läsa direkt när lag läst ut en.
men nu har jag läst dem alla och fick lite panik över att inte ha någon ny att börja med.
så det bar av till pocket shop.
efter ett lååååååångt letande och läsande på diverse bok-baksidor, bestämde jag mig för fågelbovägen 32 av sara kadefors. (så grymt snyggt bokomslag).
ska se till att snarast beställa ett antal nya böcker också, måste ju ha läs-behovet tryggat :P

jävla ångest

den är så ovanlig nu för tiden att jag nästan glömmer hur den känns. men när den väl kommer krypande så minns jag allt för väl.
när den efter ett tag intar hela mitt bröst är jag jävligt varse.
dess massiva omfattning.
hur den liksom tar över.
det är inte allt för överraskande att den kommer just nu.
faktorerna är många och när de mixas till en cocktail av obehag, sorg och oro, blir summan denna djävulska ångest.
den äckligaste av känslor.

första impulsen är att knapra piller. känslan ska bort bort bort. snabbast möjligt!
men vid vidare eftertanke avstår jag, i längsta möjliga mån.
låter känslan mullra runt i bröstet.
mår illa.
vill gråta. skrika. kräkas.
istället skriver jag. hoppas att det hjälper.
försöker ignorera mörkret utanför, regnet, tystnaden och allt annat som spär på de andra redan fast-etsade intrycken.
djupa andetag.
spela spel på datorn för att koppla bort.
yr i huvet.

lilla älskade hårbollen ligger tätt intill och snusar.
älskade.
känslan lättar. avtar korta stunder.
de stunderna jag hinner tänka på hur mycket jag älskar min lilla bebis.
hur mycket han gör för mitt välbefinnande.
utan honom vore jag en tablettmissbrukare av rang.
nu suger jag i mig all den positiva energi han utstrålar och hoppas att ljuset snart är tillbaka.
jag tror på djur som terapiform. i alla fall som en del i den.
så tacksam.
jag hjärtar.

hej jag heter dotty och jag är funktionshindrad

efter att ha våndats flera dagar, var det dags för min tid på arbetsförmedlingen.
hade planerat att kolla upp utbildningar och jobb att ha med mig som redovisning, men lagen om allts jävlighet såg till att min internetuppkoppling såg till att fucka ur, lagom sådär dagen innan mötet.
panik.
vad skulle jag nu säga när hl (handläggaren) frågade vad jag gjort sedan sist?

avskyr känslan av att vara livegen.
att sitta där mitt emot hl och känna sig sådär värdelös och patetisk för att jag inte gör nåt åt min situation. det vanliga tugget om vad jag har tänkt mig, var vi ska go from here.
samma visa..
vaknade med ångest, värsta tänkbara morgonkänsla. tog mig i alla fall upp, fick i mig lite frukost och gick sedan de femton minutrarna mot af. ååångeeeest!
hl var tio minuter sen. kollade frenetiskt på platsbankens sida medan jag väntade och skrev ut de jobb jag ansåg mig kunna tänka mig: mässpersonal, mistery shopper och liknande.
nånting att komma med när hl frågade om jag sökt jobb.

så kom han då. handläggaren.
en käck snubbe i tidig fyrtioårsålder.
en såndär killen hela dagen.
säkert snygg i svenssonkvinnors ögon.
sportig, solbränd och.. med en jättekråka hängandes ur näsan!
woaaah, hjäälp!
ska jag nu sitta här och tala seriöst med denna människa som har en gigantisk geleklump halvvägs ut ur snoken? bläh!
men han e jävligt snäll snubben. så jag kämpade på. koncentrerade mig på att titta i ögonen.
han frågade hur läget var, vad jag hade tänkt mig framöver.
bla bla bla..
plötsligt var kråkan borta. lokaliserade den till hans hand.
neeeej! den jag skulle skaka när mötet var över.
panik.
snälla ta boort!
illamående.

jag svamlade på om mistery shopper och mässgrejer och han satt som ett levande frågetecken. -varför vill du detta? frågade han snopen.
eh.. jag försökte låta klok: alltså, jag måste ha nåt att göra, tänkte det kunde vara bra att börja soft. jobba några timmar, känna mig för...
- men vad ville du med din utbildning? vill du söka den nästa höst?
jag förklarade att det var mitt mål, att den innehöll allt det jag ville syssla med. att ja, det är nog originalare jag vill satsa på att bli.
då så, sa han, varför ska du då vara nån jäkla mistery shopper? då glider du ju helt från ämnet.. slösar en massa tid på nåt onödigt. så som du verkar ha gjort hittills,
haft en massa små korta jobb som inte verkat ge nåt.
ska du nu ha ett till liknande?

och så hade du varit sjukskriven ett tag också, du förklarade aldrig varför.
snorbusen var väck och så ock mina tankar på den. nu var det stora grejer vi talade om.
under de himla massa åren jag fram och tillbaka har varit inskriven på af, har jag aldrig aldrig ens yppat ett ord om min ocd*.
aldrig.
vägrat bli sjukskriven igen, utdömd som psykfall eller stämplas i register som psyko.
en snabb övervägning. tell ore not.. ansåg att det var now or never.
-eh, alltså.. du skriver inte ner nånstans vad jag säger va?
hl:-absolut inte.
det rann ur mig. tvångstankar. ocd. medicin. rubbet.
han rörde inte en min.
-jaha. men då har jag massor att erbjuda dig.

det visade sig att han jobbade mycket med psykiska handikapp. att det fanns skitmycket resurser för sånt på af och att det nu skulle bli lättare för mig.
skulle få en stödperson som ska bolla ideér med mig, coacha mig att hitta praktik som skulle leda till anställning. inom den branch jag vill..
jag helt paff. wot?
hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle vara ett dugg värd i af´s ögon med min jäkla "åkomma". men tydligen var det nästan en fördel.
mycket mer möjligheter för oss "psykiskt funktionshindrade".
mycket roligare att jobba med "oss" sa han, då det ofta gav positiva resultat.
psykiskt funktionshindrad.
psykiskt handikapp.
ord jag inte fattat innebörden i förrän där och då.
jag som alltid kämpat mig halvt fördärvad för att passa in i en viss mall. dölja min "åkomma" för allt i världen. försöka förtränga.
"jag är som alla andra".
skämts.

men nu börjar jag fatta. jag har ingen åkomma.
jag är handikappad.
hur jobbigt det än må vara att ta ordet i min mun, att suga på det och låta det smälta.
handikappad.
jag behöver inte sitta vid släktmiddagar och skämmas halvt ihjäl för att jag känner mig annorlunda.
jag är annorlunda. jag är handikappad och lika naturligt som det är att min moster har ms,
är det att jag har ocd.
jag ska fan inte skämmas för att jag är född med ett funktionshinder.
jag ska inte behöva sälla mig till massan och låtsas att det regnar.
jag har kämpat dubbelt så hårt som många andra i mitt liv.
burit på denna hemlighet.
gjort allt för att dölja, bortförklara, skylla på annat.
för tänk om de skulle få reda på sanningen! hemska tanke.
varför?

jag kan inte svara på den frågan längre. jag har inte orsakat detta själv, det är något jag fötts med. och varje sekund av mitt liv, kämpar jag för att övervinna impulserna och tankarna som ständigt finns där.
en ständig kamp.
varför skulle jag skämmas för det?
jag är så jävla stark.
så jävla duktig.
i fem år (från första terapidagen/medicineringen) har jag levat.
fem år.
medan andra jämnåriga har levt alla sina trettitvå.

i fem år har jag kunnat gå utanför dörren utan att riva upp himmel och helvete för att jag bara inte klarat det.
i fem år har jag kunnat promenera i stort sätt var jag vill utan att ångesten ätit upp mig innifrån och gjort mig till ett svettigt, frustrerat migränoffer med tårarna brännande bakom ögonlocken.
i fem år har jag kunnat känna. kunnat hata och älska, gråta och skratta, utan att fullständigt explodera i känslan.
i fem år har jag haft distans.
kunnat sortera bort vissa demoner som rivit i mig och velat ta över.
i fem år.

det går inte att föreställa sig för en "normal" människa.
kanske för en nykter alkoholist eller narkoman, som kämpar mot begäret varje vaken minut.

jag orkar inte försöka vara den där trettiotvååringen som levt alla sina trettiotvå år på "samma" villkor som alla andra.
jag är inte den personen. jag är jag, och jag är jävligt bra, trots mitt handikapp.
för 85% av tiden så påverkar det mig så lite att det inte märks alls.
men de resterande 15% som kan få vem som helst att höja på ögonbrynen, de är också en del av mig.
och jag tänker inte skämmas för dem mer.

och om det skulle skrämma någon eller få dem att se ned på mig, har de ändå inget i mitt liv att göra. så det så. *länk pdf.

plopp

såklart ska jag gratta farbror ploppe också! lite osäkert exakt vilket datum han blev till, men vi vet att han e sommarkattunge så vi firar honom tillsammans med lilo. plopp fyller sex. galet. finaste skrotfarbror! gosgris.

lilo fyller fem!

idag fyller en av mina största kärlekar på jorden fem år! älskade lilla skruttgrisen. helt galet att jag har fått ha honom hos mig i fem år redan. finare kärleksboll finns inte. puss på nosen världens bästa och trognaste skrutt.

hjärtat

idag var syster och systerdotter här på lunch. liten har blitt så "stor"! håller nappflaskan helt själv, "pratar" och skrattar och greppar tag i allt hon kommer åt. mössan jag köpt till henne i storleken över den jag brukar köpa var för liten. helt galet! lika överväldigande varje gång jag träffar henne. lika ofattbart att hon faktiskt finns. den vackraste unge jag nånsin sett. och hon luktar så gott! mjuk bebis liksom. och idag fick jag veta att jag ska vara barnvakt ensam för första gången den första september. iiiiiiiih! gissa om jag är exalterad. jag hjärta systerdotter. mer och mer för varje dag.

fint finare finast

det blev en sån fin eftermiddag och kväll den här dagen. soulie ville bjussa på bio som tack för min assisistent-service jag innehar då hon jobbar och behöver diverse tjänster. men först var vi hungriga och begav oss till den indiska restaurangen hurry curry på hötorget. där bjöds jag först på kyckling med godsås och tillbehör och till det ett fett glas rödvin. mums. evigheter sedan jag drack rött och oj vad gott det var. perfekt en sånhär mulen sommar(?)dag! sedan blev det efterrättschokladtårtbit med galengod hallongrädde och valnötter, och till det kardemummakaffe. ojojoj. yammi. sedan bjöds jag på bio och popcorn och fortsatt underbart myssällskap av finaste soulie. som fin avslutning på kvällen tog hon mig med tjugofem(!!!) våningar upp i skrapan på söder. helt galet vacker utsikt över hela stan. liite läskigt för en sjukt höjdrädd jag, men alldeles alldeles magiskt. tack för den finaste soulmate-dejten ever!

barnhemmet

är verkligen inte lättimponerad vad gäller skräckfilmer. senast var det första saw-filmen (de följande sög) som fick det att krypa i kroppen. men barnhemmet var så himla välgjord. fotot, musiken, skådisarna, regi, handling - allt stämde. den var inte förutsägbar. den var spännande. den var sevärd. verkligen. se den! rekommenderar varmt!

eeehh...

åh fi fan va trött jag är på allt. stockholm, arbetslöshet, mig själv, min lilla skokartongs-etta... att min kära älskade katt-son tvingas bo instängd på tjugofyra kvadrat. att jag verkar lida av kronisk oåtagsamhet. och bla bla bla. vad jag önskar att jag iddes ta tag i är:
* sätta in en jävligt bra bytesannons med foto, på alla tänkbara bostadssajter som existerar.
* boka tandläkartid, mina tänder och käkar skriker efter bettskena..
* kolla upp alla möjliga kurser över hela världen. kan väl inte vara omöjligt att utbilda sig till originalare i spanien istället för i lilla lilla ytliga stockholm?
* träna träna träna träna! simma, styrketräna, yoga, friskis, you name it! knaket och osmidigheten i min kropp gör uppror och hämnas mig snart genom reumatism eller annat hemskt.
* ligga. jag måste fan ligga. snart. nu. gaah! förvandlas snart till en gammal nucka!
* annat. allt. diverse. kom igen nu för fadrikens jäklars anamma!

fina fröken flätish

här är senaste trenden från hollywood. flätor i alla dess slag. men jag vet en som är ljusår snyggare i sina flätor, mer idérik och dessutom var långt före hollywood-fashionistorna med sina piffiga söta frisyrer. så det så.

homo, hetero, bi, whatever...

känner att detta identitetssökande börjar bli irriterande. trodde att jag visste var jag stod, men tydligen inte. jag vet inte om jag varit så upptagen med att placera mig i ett fack och benhårt stå för den jag är, att jag inte velat se sidospåren? varit så upptagen med att få mina föräldrar att inse att detta inte är en fas. att jag kommer att föredra kvinnor så länge jag lever. upptagen med att desperat tas på allvar. mitt uppe i min övertygelse kommer den här personen jag tidigare skrivit om och vänder upp och ned på allting jag trodde jag var. jag har aldrig helt definierat mig som homosexuell. det ordet låter så definitivt och kliniskt. flata är ett ord jag tycker är mer adekvat för min person. jag dras till, tittar mest på, faller för och har helst sex med tjejer. men jag har alltid sagt att jag inte stänger dörren helt för möjligheten att kanske en dag falla för en mansperson. jag anser att alla, oavsett läggning, kan bli förälskade i "vem som helst" alltså oavsett kön eller läggning. men att definiera mig som bisexuell har inte känts som jag. jag har inte kunnat sett mig själv tillsammans med en man. alls. men så tillbaka till den här personen. den lilla brat-pojken med välkammat hår och en ekonomiexamen från riket i öster i meritförteckningen. som jag tyckte var ganska fjantig när vi jobbade ihop den där enda gången på fina gatan. men som ändå väckte nåt hos mig. antar att jag sjåsat upp det så pass eftersom det förvånar mig så. att jag börjat tvivla. att de dörrar jag bommat igen och satt tjocka hänglås på och kastat nycklarna, plötsligt börjar vittra sönder, och detta av en snubbe. spela roll att hans livvstil är ljusår från min, det har inte med saken att göra. poängen är: han är en mansperson. och bara känslan av att dras till en man, i sexuella ordalag, gör mig osäker. samtidigt vet jag inte. om jag befann mig i en situation, där jag skulle idka sexuellt umgänge med en man, skulle jag vilja det då? eller kan jag vara bi utan att för den delen vilja ligga? suck. detta känns helt sjukt. men samtidigt bra på nåt sätt.. jag har ju som sagt aldrig känt mig riktigt bekväm i rollen som homosexuell. jag är emot detta med att sätta in sig i fack, men helt plötsligt ter sig min egen ideologi suddig. för det kanske är viktigt för mig att definiera mig själv. och eftersom jag nu inser att jag faktiskt, kan attraheras av en man, även sexuellt, så börjar jag fundera om jag ändå inte borde placera in mig i facket bisexuell. fast på samma sätt man politiskt kan vara socialdemokrat och antingen dras till vänsterpartiet eller mot folkpartiet, känner jag att man kan beskriva sexualiteten. man kan säga att jag är bi, men så långt från det heterosexuella blocket man kan komma. 95% flata typ. ja så är det nog. jises vilket uppvaknande. kanske låter sjukt, men detta känns jävligt bra. jag tror att jag upprörts över alla flator som helt plötsligt skaffat kille, för att jag själv inte velat inse att jag faktiskt är lite bi.. för det är ju lika många heterokompisar som plötsligt skaffat flickvän. jag tror som sagt man blir kär i en person. därmed inte sagt att jag inte föredrar tjejer. det kommer jag nog alltid göra. på alla sätt. för att tjejer är definitivt min grej. med undantag för pojkar med feminina/androgyna drag som får det att kittla till på de mest oväntade ställen.

jag och min dator

har inte kommit så bra överens på sistone. prestandan har fallit från usla 2.0 till katastrofala 1.0 och det har varit näst intill omöjligt att ha flera sidor uppe samtidigt då det varit segare än koda. samtidigt har jag grämt mig över att jag på nåt sätt lyckades avinstallera massa funktioner på grafikkortet och har därefter slitit mitt hår över alla misslyckade försök att återinstallera grafiken, men misslyckats. även testat allt för att åtgärda den usla prestandan, men inte lyckats. men så inatt, mja, om man kan kalla mitt nattsuddande en sisådär klockan 04.15 för natt, så kommer helt enkelt en ruta upp som frågar om jag vill installera massa packard bell-stuff. däribland grafikgrejs. japp klickade jag och hepp, helt plötsligt är grafiken återställd! så obeskrivligt underbart. nu är allt såå snyggt igen! så började jag pilla med prestandan idag. tog bort massa onödigt skräp som låg och tog massa plats på hårddisken. och vips, efter att ha haft 1.0 i prestanda hoppade den plötsligt upp till 3.0! ooh jag är såå exalterad! känns som jag har en ny dator igen. klappar mig själv stolt på axeln.

mormor

när min fina morfar dog för ett antal år sedan, förlorade jag också nästan helt min mormor. nej, hon dog inte, men hon försvann sakta mer och mer.. från att ha varit en frodig kvinna med rapp tunga och härlig humor, lagade mat som en gudinna och bakade de godaste bullarna och kakorna, förvandlades hon snabbt till en anskrämlig, gammal, trött, sjuk tant. mormor levde genom och för morfar. han var hennes allt. när hon blev ensam tog sorgen över och idag är hon en tunn sjuk och livshatande tanta som inte vill vara med längre. hon har ont överallt, ser knappt, hör knappt och äter obefintligt. mormor har bott kvar i hennes och morfars lägenhet, trots att vi släktingar/familjen pockat på att hon borde överväga att bosätta sig på ett äldreboende. men mormor har varit emot det. hon säger att hon bara vill bort. att inget spelar nån roll längre.. men så lät hon tillsist sig övertygas om att det kanske inte vore så dumt det där med äldreboende. hon gick med på att ställa sig i kö och så var det bara att vänta. när en tid gått, fick hon erbjudande att "testa" att bo hemifrån i två veckor, för att se hur det kunde vara. vi tyckte alla att detta lät bra, och mormor flyttade tillfälligt till ett ställe där hon trivdes bra. vi märkte vid besöken att hon genast var gladare, mer social och positiv. men såklart fanns det ett krux med detta testboende. mormor förlorade sin plats i kön. hon fick alltså testa på hur det var att bo borta, och gillade läget, men på grund av sin testperiod, loosade sin plats i kön till äldreboendet. vad detta var för idiotiskt påfund fick vi inget egentligt svar på. vi var alltså tillbaka på noll. mormor deppade ihop och beslutet att söka ny köplats lades på is. kommunen sade att det skulle ta jääääättelång tid för mormor att få en plats, om det ens fanns någon att tillgå alls inom en nära framtid. mormor pratar ofta om att hon vill bort. hon vill ta piller och bara somna in. hon har ramlat hemma och legat ett bra tag innan larmpersonalen kommit till undsättning. hon äter en pannkaka per dag och går aldrig utomhus. hon följer i stort sätt aldrig med på familjetillställningar längre. de ända gångerna hon lever upp är när hon får besök. och hennes senaste lycka är att åter igen blivit gammelmormor. men mellan besöken kan det dröja och hennes tillstånd förvärras varje dag. så tillslut fick släkten nog och tog äntligen tag i det hela. och idag fick jag reda på att mamma och pappa varit där och träffat myndighetspersoner. mormor kommer att flyttas till ett äldreboende inom tre månader. det finns inte ord att beskriva hur jävla glad jag är. för mormors skull. för vår skull. för länge trodde jag att myndigheterna faktiskt sket fullständigt i att mormor gick därhemma och dog. jag kan inte fatta hur de gamla i vårt samhälle kan behandlas så vidrigt som de gör. de har tjänat staten i hela sina liv, och detta är tacken. fy fan. men nu ska jag inte vara bitter. för idag idag är en stor dag. snart kommer jag kanske att få se en glimt av min älskade underbara positiva mormor igen. jag hoppas. älskar dig mormor!

samantha ronson

hot damnit! lindsey lohan går och skaffar flickvän. hetaste flickvännen. samantha ronson är hot. damn hot! give me! här på bild med nicole richie

what?

läste idag att bernie mac är död. dog i samband med en lunginflammation. femtio år ung.. trodde inte man dog av sånt i nutid. gillade honom. tragiskt är vad det är. onödigt. r.i.p.

fin dag på stan

väcktes ur min koma av soulie som ringde och föreslog en dag på stan. sagt och gjort, min planerade tråk-tvätt-dag fick maka på sig och jag åkte in för att möta soulie. efter ett tag slöt blondie upp och vi drog iväg för att inta "nåt smarrigt" som soulie planerat överraska mig med. och nog blev jag överraskad allt! vi hamnade på stället hon ibland jobbar på och satte oss vid ett av de tjusiga borden. sedan serverades bland det mumsigaste jag druckit: nån bananchokladig shake som smakade ljuvligt gott, och en smoothie på jordgubbar som bara var sådär galet fräääsch och fab! vi bestämde där och då att detta skulle bli vårt nya shopping-vattenhål. åh vad jag vill shoppa snart igen! så skönt att äntligen fått casch igen. kunna köpa det där nödvändiga som fattats i badrumsskåpet allt för länge nu. och en liten bonus; "so on the beach" från softfragrance.com. bara nitton pix på lindex. perfekt att ha i väskan för att fräscha upp sig när det behövs. doftar mums. me like.

håret, del 2 och 3

efter ännu en färgning, denna gången med ljus askblond, som ska ta bort röda skiftningar i håret, bidde det såhär. ganska fin färg. men det jag upptäckte var, att eftersom jag är så mörk (bruna ögon och allmänt mörkhårad..ett ord?) så blev mina ögonbryn väldigt mörka och det såg sjukt ut (tyckte jag, men inte andra). men det största dilemmat var, att jag älskar kläder i starka färger, gärna orange, rosa, grön och röd. men dessa färger skar sig totalt till hårfärgen och det ända som funkade var vitt. trååkigt. och tplötsligt inbillade jag mig att håret var grönt (!) så jag köpte ännu en (tredje) hårfärg. denna gången ljusbrun. det blev helt fab! snyggt ljusbrun med röda och ljusa slingor. jag är nu såå nöjd :D

the happyness

denna bild från denna artikel fick mig att bli alldeles glad inombords när jag såg den. fan va nöjd han ser ut snubben. så jäkla skön bild! haha.

p r a j d e n
den kom, den svischade förbi, den försvann. denna avskydda älskade fest. dagens parad var mer slätstruken än tidigare år, mycket beroende på de stora luckorna mellan ekipagen och det elakt påträngande regnet. jag älskar sommarregnet. vanligtvis. men det är ett hån att det efter en evighet av vackert varmt soligt väder, ska fullkomligt vräka ner denna dagen, den enda dagen hela stockholm sjuder av glädje och fest. bitter, mja, jo det kan jag väl säga. fast samtidigt slapp jag deppa över att inte kunna sitta med soulie (som jobbar) utanför parken och njuta atmosfären en sista kväll. istället regnade hela skiten bort. empatiserar med de som skulle spendera denna sista kvällen i parken. njuta av sommarkvällen och den gemenskap som ändå skapas under en sån här tillställning. själv är jag ganska glad att det är över. det blir liksom så konstigt när det är pride. under året går man och är "hemlig" och lever heteronormen i svenssonsamhället. så under en veckas tid fullständigt exploderar stan med regnbågsflaggor och flirtande med hbt-publiken i butiker, restauranger och på allmänna platser. gay-par ses strosa runt lite var stans, gamla som unga, fula som snygga. helt plötsligt är det inne att vara gay. det känns nästan som vi är lika många som "heterosarna". men så är denna vecka över, och det är dags för största delen av alla homosar att krypa tillbaka in i garderoberna och leka heteroliv igen. butikerna och restaurangerna tar bort de regnbågsfärgade flirtknepen och ersätter de med heterolockelser som ska locka den "vanliga" kunden. transorna tvättar bort sminket och tvingar på sig kavajen och ingen jävel bryr sig om att vinka, prata, hejja eller ens titta två gånger åt den pesonen h*n nu tvingas låtsas vara. nu när glittret och paljetterna är nedpackat. tidningarna fortsätter tipsa om "hur du förför honom", "är han den rätte" och andra han och hon tips, och ingen av de vinkande paradåskådarna ägnar en tanke åt amanda fjorton år som febrilt bläddrar för att hitta om ens ett uns av tips om hur hon, som ju faktiskt upptäckt att hon inte gillar killar, ska veta hur hon närmar sig en tjej. och ingen av de leende paradåskådarna som efter paraden på sina digitalkamerabilder ser på den dansade flickan med den gröna klänningen, bryr sig det minsta om att hon varje dag gråter av längtan efter ett eget litet barn, men vet att hon aldrig kommer att kunna få det på den naturliga väg hon så innerligt önskar. om alla dessa heteron i sina små bubblor kunde inse vilken jävla lyx de lever i. ingen som ifrågasätter eller tittar snett när de pussas på stan, ingen som frågar "är du man eller kvinna", ingen som ropar bögjävel eller frågar vem som sårat dig så att du måste välja bort det motsatta könet som partner. därför tycker jag så illa om festivalen. vafan är en veckas acceptans mot femtioen veckor av dolt förtryck? ett skämt! men idag lever jag på bilderna av de vackra regnbågsfamiljerna, stolta föräldrar till homosexuella barn, gaypoliserna och alla vackra äldre par som får det att knyta sig i hjärtat av visad öppen kärlek. jag önskar jag får uppleva den dagen då inte invandrarkillen säger till sin kompis i mobilen " jag har varit inne i stan och kollat på bögarna".. åk till skansen för fan!

de gångna dagarnas solande och badande vid klipporna med soulie har varit de bästa på evigheters evigheter. tack fina för de dagarna. ren och skär njutning.