jävla hy!

jag som alltid haft bra hy, bortsett från en och annan finne här och där, har nu sedan kanske 5 månader tillbaka fajtats med små små knottror i heela pannan. endel blir vita, endel svarta, endel blossar upp till monsterfinnar. jag har försökt med ALLT för att få dem att försvinna, men inget hjälper! jag har uteslutit apelsinjuice och laktos, slutat använda hårprodukter i luggen, satt upp luggen så ofta jag kan (haft lugg länge men aldrig haft detta problem) skippat sminket, testat olika parfymfria, milda, skonsamma rengöringsprodukter och hudkrämer, oljor, utorkande, mm mm. men inget hjälper. nu är det inte bara vita knottror, utan även svarta pormaskar, all over. och nu har det även börjat dyka upp stora groteska finnar, nä aliens.
som att det "bubblar" under huden.. jag har verkligen försökt att låta bli o klämma, men det är omöjligt att gå omkring med massa vita saker i pannan, huu! känner mig såå äcklig och ofräsch.

the practice

så.

då var det bara tre veckor kvar på "praktiken".
skriver inom citationstecken då jag inte känner att praktikant är den rätta benämningen.
jag vill mer definiera det som min tid på reprobyrån känts som inskolning av en verklig anställning.
i början var jag grön som ett äppelkart, famlande och trevande som man är på ett nytt jobb.
men ju längre tiden gått har jag blivit bekant med min dator, programmen, tekniken och själva arbetssättet.
jag ställer nu bilder till stora månadstidningar och en av sveriges största klädkatalog och webbshop.
jag håller till och med på att retuschera en omslagsbild till en tidning jag kanske kan nämna namnet på framöver.
jag jobbar över innan deadlines, jag avlastar de övriga anställdas arbetsbörda och hade det inte varit för att jag ständigt påminns om att jag är p r a k t i k a n t e n, skulle jag känna mig som en fullvärdig anställd.
men den stora skillnaden är att medan företagen cashar in en massa för mina utförda jobb, sitter jag där gratis och känner mig mer och mer less på att inte få någon del av kakan.
antar att jag innerst inne haft ett hopp om att kanske kanske kan jag bli erbjuden nåt slags jobb, om ens ett sommarjobb, men icke.
det är bara att bita ihop.
jag är naturligtvis så galet tacksam för allt jag fått lära mig under dessa tre månader jag nu varit där.
den kunskapen är en gigantisk fördel och har gett mig nytt självförtroende inför kommande arbetsansökningar.
men.
det är samtidigt helt sjukt; nu har jag successivt kommit in i jobbet och börjar känna att det flyter på jättebra, samt blivit "en i gänget" av kolleger och känner mig trygg och uppskattad.
så ska man bara sluta.
tack och hej.
känns inte bra. känns inte bra alls.

jag har i alla fall fått ändan ur och sökt utbildningen jag planerat söka i ett år då jag missade fjolårets ansökningstid.
hoppas hoppas hoppas jag kommer in.
vore så grymt och nästan overkligt att få en titel. en stämpel på att jag är bra, att jag har en yrkestitel i botten.
nervös är bara förnamnet. heja heja mig :).

nu för tiden

känns som det enda jag skriver om nu för tiden när jag väl skriver nu för tiden är hur dålig jag är på att skriva och läsa bloggar nu för tiden. det ska bli ändring på saken. ja det ska det!