freedom

var på arbetsförnedringen idag. sedan jag fick en ny handläggare har jag varit där varannan vecka, på egen begäran, då jag behöver blåslampa i röven för att ta tag i saker. och det har gett resultat. dels känner jag mig jättemotiverad att plugga/jobba/etc. dels är jag så spytrött på att vara livegen och behöva rapportera allt till ams och vill till varje pris slippa detta. idag sa min handledare att han tänkte ta semester. att kan skulle vara tillbaka i början av augusti. jag skulle höra av mig igen vecka 32. jag kan alltså gå på euro-pride i lugn och ro. phuuuu. men bäst av allt- jag har hela härliga juli på mig att fixa jobb eller skola. jävlar vad jag ska söka. nu får det vara nog med förnedring inför diverse handläggare och myndigheter. trevlig sommar sa handläggaren när jag gick. oh yes, jag ska ha en sån jäkla bra sommar, och från och med nu ska jag sluta vara arbetssökande looser-jag. fy fään vad jag e peppp!!!

homogay

känns som alla jag hängt/hänger med, eller i alla fall många av dem som föredragit kvinnfolk nu plötsligt hittat sig en partner av manligt kön... vet inte hur det gått till, men till och med den mest inbitna flatan har nu skaffat karl och planerar villa, volvo, vovve.. själv känner jag att jag vandrar åt helt motsatt riktning.. känner mer och mer att damer är the shit.. samtidigt tampas jag med dilemmat om detta med barn.. önskar ibland att jag vore bi, att jag kanske kan träffa en snubbe och skaffa den där lilla fina familjen jag alltid i hemlighet drömt om... men hur fina och attraktiva jag än tycker att många pojkar/män är, så fattas alltid det där lilla extra. som när jag ser en riktigt fin tjej och det pirrar och konstlar sig i hela kroppen och magen känns som en fjärilsfarm.. men, med risk för att bli retad av en viss bästis, så måste jag, trots tidigare utsago, berätta om den där himla pojken som jobbade som vakt på det där himla stället jag jobbade på på midsommar... på nåt sätt så trängde hans blick djupare in under mitt hårda bestämda flatskinn än jag vill erkänna.. detta trots att han är värsta lammköttet, brat och allt annat som är tvärt om vad jag är. vetefan vad det är, men de där jäkla fjärilarna som endast fladdrat för det kvinnliga släktet i snart tio år vaknade på nåt vis till liv när de där himla pojkögonen penetrerade mina, där på natten efter stängning.. whatever. inget kommer hända. för det första är han ung. för det andra studerar han ekonomi. för det tredje är studierna belägna i wien, till och med år 2009. för det fjärde, är jag alldeles för komplex för att ens våga experimentera med nån liten slät pretty boy. och för det femte så är jag flata. eller.....?

uppdate

haft lite skrivkramp ett tag, men nu måste jag skriva av mig minsann. har ju hunnit vara midsommar och allt. punan, som ju har en massa kollegor som jobbar lite här o var på krogarna i stan, övertalade mig (tack!) att hoppa in på ett kassapass på en av de få midsommaröppna krogarna kring "fina kvarteren". var skiitnervös ända fram till dagen d. dels för att jag inte jobbat i kassan nånstans ever, dels att jag inte kände nån som jobbade den kvällen och för att jag inte jobbat över huvud taget på en hel eeevigheet. men jag sa ja i alla fall, mest för att få min egen röv ur och komma igång igen. skaffa mig ett liv helt enkelt, något som varit ett projekt en låång låång tid nu. när dagen kom så var jag så nervös att jag inte visste var jag skulle ta vägen. men allt gick skitbra. lärde mig kassan snabbt och alla vakter och personal var skitbra. rätt mycket folk var det också. efter passet som slutade klockan 02, kom punan med kollega och vi festade med personal o jävligt bra och roligt folk efter stängning och fram till klockan 06. god damnit vilken bra midsommar det var.

idag var en fin dag

picknick på bryggan i söderort med syster, svåger, finaste lilla systerdotter och svågerkompis. hembakt bröd och diverse pålägg. yammi. vi fick sällskap av en and vars näbb såg ut som en hund. det var roligt. vi gav den massa bröd. hoppas den blev mätt. tjohej.

ödet?

fy vad jag försummar mina vänner. speciellt finaste karatequeer. denna vecka har vi bokat dejt i stort sätt varje dag, men jag har ställt in och skjutit upp pga av alla kaossaker som kommit i vägen. idag, då jag messade om gårdagens tragedi, frågade hon oroligt hur det var och om hon skulle komma förbi med mat. hjärtskärande fin gest. istället sitter jag hemma, lam och ledsen och vill inte ta mig för nånting. så det blir inte av att ses idag heller. så hon packar en väska och åker norrut till sina föräldrar, så ingen dejt i helgen heller :(. dock ska jag och mitt kritvita ansikte ta mig ut till staden och träffa finaste punan, krama och bli kramad. prata och bara vara. för just nu är känslorna så många och sinnet så förvirrat och rörigt att jag inte vet hur jag ska agera... vissa tycker jag ska kontakta henne, vissa inte. -tänk på dig själv! ja men hur gör man det? jag har alltid levt med andras välbefinnande som min första prioritering... om jag ändå trodde på gud, kanske skulle jag finna nåt slags svar då. men så är ju inte fallet nu. jag tror på ödet. hur grymt det än kan te sig, så tror jag att allting sker av en orsak. att livet är en massa pusselbitar som är ämnade att sammanfogas... önskar allt vore lättare bara...

det gör ont

igår fick jag reda på att hennes mamma hade dött i en bilolycka kvällen innan. hennes syster var svårt skadad. hon och dottern hade precis stigit ur bilen och därmed klarat sig. för ett tag sedan dog hennes pappa. sedan hennes bror. sedan skiljde hon sig efter bara några månaders äktenskap. jag vill vara hos henne nu. hålla om henne och trösta henne. säga att hon har sin dotter att leva för. hon måste vara stark. men jag kan inte. för jag är inte stark. inte på det sättet. inte när det gäller henne. jag kan inte involvera mig i henne igen. jag älskar henne, men måste tänka på mig själv nu. måste. detta är bland det svåraste jag upplevt. jag vet att ni inte förstår. det gör inte jag heller egentligen. jag vet bara att det gör ont i precis hela kroppen...

hundtricket

varit barnvakt åt nio veckors pitbullvalp två dagar i rad nu. bedårande söt. folk fullkomligt flockades runt den lilla damen på stan, vilket ju är totalt förståeligt. kan ju lugnt säga att det här med hundtricket är en underskattad raggningsmetod. sedan att jag efter femte personen som frågat - hur gammal är den, vad är det för ras (-nej det är ingen chiwawa!!!!!) tröttnar lite och önskar vi var hemma snarare än snarast. men antar att en får vänja sig om en valt att vara matte till en liten skönhet som denna. jag är inte alls förälskad. inte alls... och väl hemma var lilo hur duktig som helst med den lilla och de pussades och lekte och jagade varandra runt alla tjugofyra kvadraten. mamma smälter ♥