hilfe

lilo hade just ätit och tvättat sig, i vanlig ordning.
jag lyfte upp honom för att gosa, men när han började spinna, fladdrade läppen på honom på ett sätt jag aldrig tidigare sett.
tittade på honom men han verkade ävara helt som vanligt i övrigt, så jag släppte ned honom.
när jag sedan stod och lagade frukost, gick strömmen och det blev alldeles tyst i lägenheten, hörde jag att det lät konstigt från lilo.
jag gick för att titta och det lät precis som han var förkyld, men det rann inte från näsan och inga andra tecken på förkylning märktes, mer än den ansträngda pipande andningen.
jag bände upp hans käkar för att se om han var svullen i halsen, och där, i svalget, satt en ond pappersbit.
en såndär tvättbeskrivning jag rivit bort från den nya kudden för att den inte skulle prassla så.
den hade han lyckats tugga i sig, men en bit hade alltså fastnat i halsen och täckte luftvägarna.
fick panik då han började klöka. lyckades dock få honom att hosta/kräka/få upp pappersplastbiten och andningen var nu tillbaka till det normala.
men jag var rejält uppskakad och bannade mig själv för att inte slängt den avrivna lappen, samt bannade lilo för att han ska hålla på att äta allt.
men det går ju inte att ge reprimander sådär efteråt.
och tyvärr fattar han ju inte sitt eget bästa, utan tuggar glatt på allt av plast och alla snören han kommer åt.
jag får helt enkelt bli bättre på att "kattsäkra".
kan nu inte låta bli att tänka på hur det varit om jag inte hört hans konstiga andning, eller hemska tanke - inte varit hemma. usch.
nu blir det att gå bärsärkagång efter små ätbara farligheter. scary!