am i desturbed?

jag vet att jag har en diagnos som säger ocd, men det ursäktar väl inte allt?
jag skulle vilja ha flatpsykologan här så hon kunde analysera mig i ett ämne jag länge undrat över.
jag har en tendens att dras till personer som är misstänkta eller figurerar i samband med kriminella handlingar.
det första "fallet" var i samband med det hemska trippelmordet i åmsele 1988 där juha valjakkala brutalt mördade en mamma, en pappa och en son på en kyrkogård.
jag var tretton och drogs av en oförklarlig anledning till juhas flickvän, marita routalammi, som även hon var med vid mordtillfället, och figurerade flitigt i tidningarna vid spaningarna efter paret. tidningarna kartlade hela maritas liv, och jag sparade varenda tidning som nämnde något om henne.
i skolan (gick då i sexan) försvarade jag henne när kompisarna sa hon var medskyldig och jag gick upp helt i detta fall.

några år senare var det liam norberg, som då medverkade i min älsklingsfilm (pga kultstatus, tidsanda och andra orsaker) sökarna. han dömdes senare för till tio år för grovt rån, men i mina ögon var han snyggast och coolast i världen.

sedan var det polismorden i malexander. tony olsson.
han blev nån slags hero och våt dröm för mig. även där läste jag alla artiklar och all fakta jag kom över hade de vildaste fantasier om honom som den snygga, coola killen hela dan.
jag undrar verkligen vad detta grundar sig i..

samma sak har det varit irl.
faller aldrig för de snälla och helylle, utan gärna ruffa människor med attityd.
bad boys and bad girls is the shit. why?


marita och juha, 1988


liam norberg 1993


tony olsson 1999