jävla moodswings!

jag avskyr hatar och förbannar att jag är en sån extrem känslomänniska. när nåt roligt sker, blir jag så exalterad att jag får tunnelseende och hela världen blir ett enda stort konfettiregn och det känns som vaad som helst är möjligt. en minut efter konfettiregnet kan någon säga nåt eller göra nåt som får mig att totalt tappa fattningen och falla ner i ett stort svart hål av dåliga känslor och tankar och det känns som jag inte vill vara med längre, att allt e fult, ensamt att jag är totalt värdelös och allt bara är svart och kallt. sedan finns det såklart en gråzon där jag vandrar allt som mest,med fokus på det positiva för det mesta. men så fort något litet sker, så faller jag ner med ilfart eller speedar upp mig till total eufori på nolltid. just nu är det svart. mja, mörkgrått. jag har, trots att ätardagen var igår och jag inmundigade massa godis, idag ätit närmare 20 st chokladlakritsar och vill bara ge mig själv en stor käftsmäll för att jag inte kan stå emot impulsen att äta när jag mår skit. fan. jag kommer aldrig att nå min målvikt. inte med dessa känslosvallningar. och jag trodde det var det detta mina pills skulle hjälpa till att dämpa.. att skapa balans.. tydligen inte. önskar jag hade sådan tilltro och respekt för mig själv att jag inte lät saker påverka mig så inihelvete. gah!