dotty

p r a j d e n
den kom, den svischade förbi, den försvann. denna avskydda älskade fest. dagens parad var mer slätstruken än tidigare år, mycket beroende på de stora luckorna mellan ekipagen och det elakt påträngande regnet. jag älskar sommarregnet. vanligtvis. men det är ett hån att det efter en evighet av vackert varmt soligt väder, ska fullkomligt vräka ner denna dagen, den enda dagen hela stockholm sjuder av glädje och fest. bitter, mja, jo det kan jag väl säga. fast samtidigt slapp jag deppa över att inte kunna sitta med soulie (som jobbar) utanför parken och njuta atmosfären en sista kväll. istället regnade hela skiten bort. empatiserar med de som skulle spendera denna sista kvällen i parken. njuta av sommarkvällen och den gemenskap som ändå skapas under en sån här tillställning. själv är jag ganska glad att det är över. det blir liksom så konstigt när det är pride. under året går man och är "hemlig" och lever heteronormen i svenssonsamhället. så under en veckas tid fullständigt exploderar stan med regnbågsflaggor och flirtande med hbt-publiken i butiker, restauranger och på allmänna platser. gay-par ses strosa runt lite var stans, gamla som unga, fula som snygga. helt plötsligt är det inne att vara gay. det känns nästan som vi är lika många som "heterosarna". men så är denna vecka över, och det är dags för största delen av alla homosar att krypa tillbaka in i garderoberna och leka heteroliv igen. butikerna och restaurangerna tar bort de regnbågsfärgade flirtknepen och ersätter de med heterolockelser som ska locka den "vanliga" kunden. transorna tvättar bort sminket och tvingar på sig kavajen och ingen jävel bryr sig om att vinka, prata, hejja eller ens titta två gånger åt den pesonen h*n nu tvingas låtsas vara. nu när glittret och paljetterna är nedpackat. tidningarna fortsätter tipsa om "hur du förför honom", "är han den rätte" och andra han och hon tips, och ingen av de vinkande paradåskådarna ägnar en tanke åt amanda fjorton år som febrilt bläddrar för att hitta om ens ett uns av tips om hur hon, som ju faktiskt upptäckt att hon inte gillar killar, ska veta hur hon närmar sig en tjej. och ingen av de leende paradåskådarna som efter paraden på sina digitalkamerabilder ser på den dansade flickan med den gröna klänningen, bryr sig det minsta om att hon varje dag gråter av längtan efter ett eget litet barn, men vet att hon aldrig kommer att kunna få det på den naturliga väg hon så innerligt önskar. om alla dessa heteron i sina små bubblor kunde inse vilken jävla lyx de lever i. ingen som ifrågasätter eller tittar snett när de pussas på stan, ingen som frågar "är du man eller kvinna", ingen som ropar bögjävel eller frågar vem som sårat dig så att du måste välja bort det motsatta könet som partner. därför tycker jag så illa om festivalen. vafan är en veckas acceptans mot femtioen veckor av dolt förtryck? ett skämt! men idag lever jag på bilderna av de vackra regnbågsfamiljerna, stolta föräldrar till homosexuella barn, gaypoliserna och alla vackra äldre par som får det att knyta sig i hjärtat av visad öppen kärlek. jag önskar jag får uppleva den dagen då inte invandrarkillen säger till sin kompis i mobilen " jag har varit inne i stan och kollat på bögarna".. åk till skansen för fan!