mormor

när min fina morfar dog för ett antal år sedan, förlorade jag också nästan helt min mormor. nej, hon dog inte, men hon försvann sakta mer och mer.. från att ha varit en frodig kvinna med rapp tunga och härlig humor, lagade mat som en gudinna och bakade de godaste bullarna och kakorna, förvandlades hon snabbt till en anskrämlig, gammal, trött, sjuk tant. mormor levde genom och för morfar. han var hennes allt. när hon blev ensam tog sorgen över och idag är hon en tunn sjuk och livshatande tanta som inte vill vara med längre. hon har ont överallt, ser knappt, hör knappt och äter obefintligt. mormor har bott kvar i hennes och morfars lägenhet, trots att vi släktingar/familjen pockat på att hon borde överväga att bosätta sig på ett äldreboende. men mormor har varit emot det. hon säger att hon bara vill bort. att inget spelar nån roll längre.. men så lät hon tillsist sig övertygas om att det kanske inte vore så dumt det där med äldreboende. hon gick med på att ställa sig i kö och så var det bara att vänta. när en tid gått, fick hon erbjudande att "testa" att bo hemifrån i två veckor, för att se hur det kunde vara. vi tyckte alla att detta lät bra, och mormor flyttade tillfälligt till ett ställe där hon trivdes bra. vi märkte vid besöken att hon genast var gladare, mer social och positiv. men såklart fanns det ett krux med detta testboende. mormor förlorade sin plats i kön. hon fick alltså testa på hur det var att bo borta, och gillade läget, men på grund av sin testperiod, loosade sin plats i kön till äldreboendet. vad detta var för idiotiskt påfund fick vi inget egentligt svar på. vi var alltså tillbaka på noll. mormor deppade ihop och beslutet att söka ny köplats lades på is. kommunen sade att det skulle ta jääääättelång tid för mormor att få en plats, om det ens fanns någon att tillgå alls inom en nära framtid. mormor pratar ofta om att hon vill bort. hon vill ta piller och bara somna in. hon har ramlat hemma och legat ett bra tag innan larmpersonalen kommit till undsättning. hon äter en pannkaka per dag och går aldrig utomhus. hon följer i stort sätt aldrig med på familjetillställningar längre. de ända gångerna hon lever upp är när hon får besök. och hennes senaste lycka är att åter igen blivit gammelmormor. men mellan besöken kan det dröja och hennes tillstånd förvärras varje dag. så tillslut fick släkten nog och tog äntligen tag i det hela. och idag fick jag reda på att mamma och pappa varit där och träffat myndighetspersoner. mormor kommer att flyttas till ett äldreboende inom tre månader. det finns inte ord att beskriva hur jävla glad jag är. för mormors skull. för vår skull. för länge trodde jag att myndigheterna faktiskt sket fullständigt i att mormor gick därhemma och dog. jag kan inte fatta hur de gamla i vårt samhälle kan behandlas så vidrigt som de gör. de har tjänat staten i hela sina liv, och detta är tacken. fy fan. men nu ska jag inte vara bitter. för idag idag är en stor dag. snart kommer jag kanske att få se en glimt av min älskade underbara positiva mormor igen. jag hoppas. älskar dig mormor!