homogay

känns som alla jag hängt/hänger med, eller i alla fall många av dem som föredragit kvinnfolk nu plötsligt hittat sig en partner av manligt kön... vet inte hur det gått till, men till och med den mest inbitna flatan har nu skaffat karl och planerar villa, volvo, vovve.. själv känner jag att jag vandrar åt helt motsatt riktning.. känner mer och mer att damer är the shit.. samtidigt tampas jag med dilemmat om detta med barn.. önskar ibland att jag vore bi, att jag kanske kan träffa en snubbe och skaffa den där lilla fina familjen jag alltid i hemlighet drömt om... men hur fina och attraktiva jag än tycker att många pojkar/män är, så fattas alltid det där lilla extra. som när jag ser en riktigt fin tjej och det pirrar och konstlar sig i hela kroppen och magen känns som en fjärilsfarm.. men, med risk för att bli retad av en viss bästis, så måste jag, trots tidigare utsago, berätta om den där himla pojken som jobbade som vakt på det där himla stället jag jobbade på på midsommar... på nåt sätt så trängde hans blick djupare in under mitt hårda bestämda flatskinn än jag vill erkänna.. detta trots att han är värsta lammköttet, brat och allt annat som är tvärt om vad jag är. vetefan vad det är, men de där jäkla fjärilarna som endast fladdrat för det kvinnliga släktet i snart tio år vaknade på nåt vis till liv när de där himla pojkögonen penetrerade mina, där på natten efter stängning.. whatever. inget kommer hända. för det första är han ung. för det andra studerar han ekonomi. för det tredje är studierna belägna i wien, till och med år 2009. för det fjärde, är jag alldeles för komplex för att ens våga experimentera med nån liten slät pretty boy. och för det femte så är jag flata. eller.....?