varför är jag en sådan tönt?

har inte träffat en tjej med annat än endast vänskapliga avsikter på evigheters evigheter. pratat löst med sio att träffas o ta en öl. förra gången vi sågs var det en outtalad dejt, som mynnade ut i att ingen av oss gjorde några som helst utvecklingsförsök. bestämde att ses snart igen, men detta var hur länge sedan som helst, och vi har liksom inte setts sedan den där gången. så idag så kontaktar hon mig via fejjan och föreslår en öl på mitt lokala hak. jag fick panik, som vanligt. istället för att se det som en jäkla bra övning på att börja typ dejta igen, eller i alla fall träffa en o annan tjusig dam, så får jag kalla fötter och mår illa och vill vill vill inte! vad är det jag är rädd för? allra mest tror jag att jag e orolig för att verka helt sjuk, som varit arbetslös en hel evighet och inte tror på min förmåga att skaffa mig ett bra jobb. detta med arbetslösheten har fan tagit över hela min personlighet. jag är inte dotty längre, jag är den arbetslösa. fy fan vad jag hatar detta. sio är en sån som jobbat på tusen olika jobb, och detta trots att hon bara är typ 23. ååh, näär ska jag få arslet ur vagnen??! blir såå trött på mig själv! så nu när hon då föreslår denna öl i kväll, letar jag febrilt efter en ursäkt att tacka nej. jag kommer upp med en dålig en och hon säger att jag kan ju höra av mig om jag ändrar mig.. jag hyperventilerar. känner mig som en stor fet arbetslös loser och vet inte vad jag ska göra. syster min och själsfrenden säger go for it. syster tycker jag ska ta en öl och sedan skylla på att jag har annat som väntar.. för det som skrämmer mig mest, det är att om hon som förra gången säger att hon gärna vill gå hem till mig och träffa min katt... hm..hjälp!