helgen

helgen var himmel och helvete. som vanligt när det gäller mina hemvisiter. att solen sken, jag gjorde loppisfynd, körsbärsblommorna var hjärtskärande vackra utanför grinden, mamma och jag planterade blommor. att maten var underbar, mamma min den finaste och lilo trivdes i solen var himmel. helvetet är när han förvandlas från idealpappa till själsöndertrasande besvikelse i och med den första ölen. när han blir nån annan. nån som inte bryr sig. nån som sakta tar livet av sig framför oss och vi inte kan göra något för att stoppa. någon som sköter sitt jobb prickfritt men som utdraget krossar sin familj. som befläckar allt det där fina som vi har. som sviker löften, som ljuger. som smyger och smusslar. som jag gång på gång förlåter och tror på då förändring utlovas, då hans dagarna-efter-ångest träder in. då han är den bästa av fäder. den charmige, roliga, godhjärtade. och att jag vet att han älskar sin familj gränslöst och kravlöst. men så kommer kvällen
och allt böjar om igen. löften glömda. inget är längre heligt. vi sjunker. var tog du vägen pappa? var gick allt fel? och varför är vi inte viktiga nog för dig att du ska vilja förändra din situation? varför?!