fake it or break it?

jag undrar en sak: detta med presenter.
vad gör man när man av en av de människor som borde känna mig och min smak bäst, alltid får fruktansvärda presenter, så långt ifrån sin egen smak som det bara går att komma?
det är inte svårt att köpa uppskattade presenter till mig.
gå till närmaste loppis, rikta in dig på saker av teak, färgglatt plast eller kitchiga katter, och du är hemma.
mitt hem består i stort sätt bara av dessa tingestar.
i mitt hem finns inget silver, inget krom, inget nittiotal, pärlor eller glitter.
därför undrar jag vad man tänker när de, trots att jag vid lunchbjudningar mm fått tjusiga kitchsaker, köper just pärlor, krom och silverprydnader till mig - drottningen av kitch och 20-80-tal....
vad ska man säga liksom: men hm, fin sak, men inte riktigt min smak.
eller som jag: åh, eh aha. tjuuusigt. och sedan i smyg ge dem till mamma som blev helförtjust i sakerna.
hm.. svårt det där, för säger man inget kommer man ju fortsätta få krims krams som man ändå inte behåller...