the mist

först suckade jag över det som fanns i dimman, sedan ville jag döda den predikande kärringen.
nu efteråt önskar jag att jag inte sett filmen ensam.
den som ska se den läs inte vidare nu.
för er andra kan jag berätta att jag inte tror jag gråtit så förtvivlat efter en film sedan lilja forever.
och denna var inte ens sanningsbaserad.
se the mist! bortse från vissa patetiska saker, och, är du känslomänniska som jag - se den inte ensam!