måste jag alltid få ångest!
haft en fin dag ju!
sov iofs bara fem timmar efter att varit uppe och fixat till 04 typ...
upp med tuppen, mja, men nästan, vid halv tio. duscha, frulla, mata katterna och sedan iväg till söderort för kvalitetstid med den sötaste människa jag någonsin skådat, aka systerdotter min.
hon sov när jag kom, men vaknade sedan.
syster satte henne upp där bland kuddar och mys, hennes hår stod åt alla håll och hon satt där och log med de två tänderna och hela världen bara försvann.
jag skulle göra vad som helst för den ungen.
jag älskar henne outgrundligt.
sedan kom hela tjocka släkten och syster firades för födelsedag och älskungen för halvårs.
di hade bakat, syster och systerskärlek.
kakor, bullar, tårta och matbröd.
allt godare än smarrigt.
sedan bar det av till mongolrestaurang där det inmundigades läckerheter av rang.
kvällen avrundades på irlandspub och allt skulle kunnat känts fantastiskt bra.
men kvar finns bara ångest och en känsla av att kvävas.
jag hatar det som ska kallas för livet just nu!
söndag 26 oktober 2008
men åååh...!
skrivet av dotty kl. 01:10
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stora varma kramar i mörkret. Hoppas dom ljusar upp lite grann.
Puss på dig Dotty
tack fina du! det gör de verkligen.
puss & kram till dig
Skicka en kommentar