livet?

så var det söndag igen, sedan måndag och återigen snart helg... dagarna veckorna månaderna flyter in i varandra och jag bara flyter med. existerar utan att leva... dagarna är plågsamma medan kvällar och nätter mina musor. det är då jag lever. då jag tänker, inspireras, planerar och fantiserar. gör upp planer för att nu jävlar ska det ske, nu jävlar ska jag ta tag i allt. och så mycket jag vill, så mycket jag kan, men inte förmår att göra på dagarna då solens strålar sticker mig i själen och ljuset bränner hål på mina tankar.. jag vet inte varför det är så.. jag älskar ju sommaren, värmen, fåglarnas kvitter och solkysst hud.. men samtidigt är det då det smärtar mest. livet. det livet jag planerade att leva på det där sättet som bara jag skulle. mina planer för livet var stora, färgglada, spännande och levande. ingenting var omöjligt och snart skulle det börja. men så kommer jag plötsligt på mig själv med att tänka; var tog livet vägen..? det livet jag skulle leva men bara blev en betraktare till? utomstående och intittandes... fluktandes på andras äventyr, avundsjuk på leende ansikten i fotoalbum, gemenskap och aktivitet.. kom på mig själv att tänka, att jag missade det. livet. jag svek den jag en gång var. den drömmande, den med storslagna planer.. jag misslyckades. besvikelsen är så enorm att jag inte vet var jag ska göra med den. jag är livrädd. livrädd för mig själv. och så oerhört besviken.