borta bra...

spenderat helgen med la familia i förorten. syster, svåger och systerdotter hos mam och pap. den där lilla tösen är ett lyckopiller som slår allting. hennes minspel är oslagbart, hennes mjuka lena babyhud som doftar så gott som bara en liten hon kan göra. hennes ögon som fullkomligt lyser då hon skrattar med hela ansiktet och får en att smälta. hon är kärlek, hela den lilla människan, och en sådan overklig lycka jag aldrig trodde min familj skulle få uppleva. jag är så tacksam för att hon kom till oss. låter nästan religiös, och detta är fan så nära man kan komma utan att nämna halleluja. jag hjärtar systerdotter min. nu och för alltid! dock var känslan av att, efter ha spenderat natten i ett kokhett rum tillsammans med punans son/min bonusson som icke ville sova och som spekade på garderobsdorren natten igenom, komma hem till mitt eget kryp in och min lilla kärleksboll till kattson som kelade som jag hade varit borta flera dagar oslagbar. home sweet home! borta bra, men hemma alldeles alldeles uundeerbaart!