första dagen på praktiken

efter ångestvågen från helvetet var det så dags för evighetsarbetslösa ocd-dotty att ta sig an praktikplatsen på flashiga bildbehandlingsbyrån. sov knappt nånting inatt och vaknade vid varje rörelse. har inte jobbat på så sjukt länge att det kändes som jag skulle dö av oro innan jag kom till stället. var där bland de första och damen (vd:n) och jag drack kaffe och hon pratade som jag jobbat en evighet. skönt med sånna människor ibland, så slipper man prata själv. sedan droppade killarna in och det verkade vara rakt igenom schyssta sådana. han som är min handledare var lugn och verkade snäll. jag fick en egen plats med egen dator, soft. trött som ett aber men ändå positivare till mods, satte jag mig för att lära känna datorn. att jobba på mac från att vara van med pc (me love pc) är inte enkelt. alls. och att de dessutom endast jobbar med penna och inte alls med mus, är ännu svårare... jag fick ett undervisningsprogram för adobe som jag ska lyssna/titta på där jag kan lära mig om de olika programmen. kan ju lätt säga att det var mycket info på en och samma gång. det blandat med alla nya intryck, min sömnlösa natt samt all oro och alla mina nojjor gjorde att jag halv fyra var färdig att klappa ihop. svalde min stolthet och mina rädslor för att verka knäpp och gick in till damen och bad att få gå tidigare. fanns ingen mer energi i mig denna dag. hon sade att det var okej och jag tog mitt pick o pack och gick för dagen. helt färdig. började må dåligt igen över att vi inte kommit överäns om att jag skulle jobba färre timmar i början. ringde min handledare på ams och han sa att det skulle han såklart ha tänkt på och sa att han genast skulle ringa damen och prata med henne om detta. sedan ringde han tillbaka och sade att de kommit överrens om att jag skulle jobba sex timmar denna första vecka. fast hon hade sagt, att jag ju inte ville bli särbehandlad.. jag anser inte att det är att särbehandla när man kommer in som ny, ska praktisera samt inte ha haft fasta tider på över ett år. känns skitbra att få jobba sex timmar nu, att få komma in i det hela innan jag kör på i hundra åttio. men nu har jag såklart börjat nojja om vad de andra ska tänka om att jag går tidigare. att de ska tycka att jag är märkvärdig och konstig... jag hatar att jag ska vara så ängslig över vad andra ska tycka och tänka om mig. önskar bara att jag varit där ett bra tag och bärjat känna mig säker och trygg. för just nu känner jag mig så himla osäker och tippar på tå inför de andra. jag har inga klara restrektioner eller förhållningssätt och det gör mig orolig att jag gör fel.. suck. suck.suck.... å vad jag önskar att denna vecka vore över och att jag när fredagen är här, känner mig lättare till mods. hoppas hoppas..!